Olika situationer i livet kräver att vi använder vårt språk på olika sätt. Det gäller både skolan, arbetslivet och vardagen. En historisk redogörelse ställer andra krav på avsändaren än en naturvetenskaplig forskningsrapport, och vi väljer ett annat språk när vi SMS:ar en kompis än när vi ska redovisa principerna bakom parlamentarism i SO-klassen.
Just dessa skillnader mellan vilket sorts språk som är det rätta i olika situationer tar vi fasta på i genrepedagogiken. Att kunna förklara komplexa skeenden på ett begripligt sätt, föra en skicklig debatt eller finna rätt formulering i vardagen är ovärderliga kunskaper. Därför ger vi våra elever verktygen de behöver för att navigera mellan de språkliga krav som omgivningen kommer att ställa på dem, både i skolan och senare i livet.
Inte bara på svensklektionen
Genrepedagogiken är inte bunden till svensklektionerna. Att bemästra olika texttyper är nödvändigt i så gott som alla ämnen. Samhällskunskap och naturvetenskap ställer krav på förmågan att utvärdera och ordna information samt beskriva samband. I historieämnet hittar vi behov av att beskriva kronologiska förlopp och binda ihop lösryckta händelser till ett narrativ. När eleverna läser teknik räcker det inte med att lära sig fakta – de behöver också kunna föra underbyggda resonemang om fördelar och nackdelar med olika tekniska lösningar för individ, samhälle och miljö.
Därför finns genrepedagogiken med som en sammanhållande princip i hela vår undervisning. Att lära sig använda det språk som är mest lämpligt för den aktuella situationen är en ovärderlig förmåga att besitta, oavsett vilken väg eleverna tar senare i livet.
